Hej på dig,
Jag är verkligen glad att du tog det här steget att skriva hit om hur du har det, det var väldigt fint gjort av dig. Det du beskriver är väldigt tungt att bära på ensam. När ångesten blir stark under en längre tid kan det göra att världen känns tyngre och gråare, att saker man tidigare tyckte om inte längre känns meningsfulla och att man bara vill dra sig undan. Det är faktiskt ganska vanliga reaktioner när kroppen och hjärnan är överbelastade av stress eller svåra känslor. Nu vet jag förstås inte din bakgrund och din konkreta situation just nu, men något är det som gör att du blivit så belastad och att allt känns dåligt.
Det du också berättar om att inte vilja vara bland mycket folk och att vilja hem från skolan kan hänga ihop med ångesten. När man mår så här kan miljöer med mycket människor eller krav kännas överväldigande. Många beskriver att de känner sig trötta, spända eller “på vakt” i sådana situationer, vilket gör att man hellre är för sig själv. Det är en naturlig reaktion då man mår dåligt, och kan i viss mån vara bra för att “vila upp” sig lite, men viktigt att se till att man ändå har sociala kontakter och stöd omkring sig.
Att du skadade dig själv och sedan ångrar det är också något många som kämpar med stark ångest upplever. Att skada sig själv handlar väldigt sällan om att vilja dö, oftare är det ett sätt att försöka få stopp på eller utlopp för känslor som känns för starka eller svåra att hantera. I stunden kan hjärnan nästan gå in på en form av “autopilot”, som du beskrev när du kände att din hjärna bara sa att du skulle göra det. Det betyder inte att du egentligen vill fortsätta göra så, och din ånger visar att en del av dig vill hitta andra sätt att hantera det som känns svårt. Här skulle det vara bra att hitta andra mer fungerande sätt, såsom att tex. hålla isbitar I händerna, ta en iskall dusch, anstränga dig hårt fysiskt eller skrika rakt ut. Eller om du har andra sätt att uttrycka känslor, som via musik, konst eller skrivande. Jag vet att det inte är lätt, men viktigt så du inte hamnar leva med ärr och ånger. I längden kommer det också att få dig att må bättre då du inte hamnar i spiralen av ångest och ånger och istället stärker dig då du “lär” dig själv att respektera dig själv, din kropp och dina känslor. För dina känslor är giltiga, och du ska också komma ihåg att prata med värme och omtanke till dig själv, som du skulle till någon du bryr dig om. Du har det tungt just nu, men det är inget fel på dig.
Det viktigaste nu är att du vet att det du känner går att få hjälp för och du ska inte bli ensam med det. Många söker hjälp för just ångest och självskadebeteende, och det är något man absolut kan att börja må bättre från, genom tex. stödsamtal och att börja prata om det med någon trygg person. Då tappar ångesten och de svåra känslorna makten över dig och du kan börja reda ut virrvarret av jobbiga känslor. Du behöver defnitivt inte fortsätta må såhär och det finns stöd att få. Också fast det känns svårt att prata om är det ofta ett ganska avgörande steg att någon vuxen får veta hur du mår. Den vuxna kan vara nästan vem som helst i din närhet tex. en förälder, lärare, skolkurator, psykolog, eller någon annan vuxen du litar på. Om du vänder dig till skolkurator, hälsovårdare eller psykolog, så är de dessutom vana att prata om självskada och ångest och de kan hjälpa och ge verktyg, utan att döma. Om ångesten blir stark igen eller du får impulser att skada dig själv är det viktigt att prata med någon direkt.
Redan det att du skrev om det här visar att en del av dig fortfarande söker hjälp och vill må bättre. Den delen är väldigt viktig, och den är värd att ta på allvar. Kom ihåg att du inte är ensam I det här och det finns många som kan hjälpa och stöda dig, kom gärna in till Ärligt talat för att berätta lite mer så vi tillsammans kan hitta lösningar och du får lätta lite mer på dina känskor. Du är viktig och värdefull och jag hoppas du så snart som möjligt tar nästa steg mot att börja må bättre.
Psykolog Helena
