Vad händer med mina känslor?

Hej!

Jag förstår bra vad du menar och så fint att du skriver hit ändå. Det du beskriver låter väldigt mycket som en slags känslomässig blockering, eller att dina känslor har blivit såpass överväldigande inombords att de inte riktigt hittar ut på ett “normalt” sätt längre. Det är faktiskt ganska vanligt när man har mått psykiskt dåligt en tid att hjärnan försöker skydda dig genom att stänga av det som känns för mycket, så du känner massor inuti men kan inte sätta ord på det eller visa det utåt.

Det du beskriver med att inte kunna identifiera känslor kallas ibland alexitymi, dvs. svårigheter att sätta namn på känslor, och det kan dyka upp när man är stressad, ångestfylld eller psykiskt överbelastad. Det betyder inte att något är “fel” med dig, bara att dina känslor är så intensiva att hjärnan tar en paus från att bearbeta dem på vanligt sätt.

Att dina föräldrar blir oroliga eller irriterade är nog mer deras reaktion på att du inte mår bra än att det skulle vara något fel på dig. Människor brukar ofta reagera så på det de inte förstår, speciellt då de är oroliga – det är frustrerande för dem, men det betyder inte att du har gjort något “fel”.

Det som nu kan hjälpa dig är att skriva ner känslor, också om du inte vet exakt vad det är kan ord som t.ex. “tungt”, “oroligt”, “tomt”, “trött” fungera som en sorts startpunkt för att börja nysta ut dem. Här är det viktigt att du också kan acceptera att det är okej att inte förstå allt direkt. Att bara erkänna typ “jag känner mycket, men jag vet inte vad” är ett steg framåt. All form av rörelse kan också ge ett visst utlopp för känslorna. Allt som att dansa, springa, simma, yoga eller annan fysisk aktivitet kan hjälpa känslorna att släppa på ett kroppsligt plan.

I och med att du helt klart inte mår psykiskt bra är det av stor vikt att du också pratar med någon som kan stödja dig och tillsammans med dig lära dig förstå situationen, bearbeta och hitta steg vidare. En psykolog, kurator eller terapeut kan hjälpa dig identifiera känslor och hitta sätt att uttrycka dem. Så ta gärna kontakt med t.ex. elevvården i skolan. Du är också jätte välkommen in hit på Ärligt talat-chatten för att bena ut lite mer om det skulle kännas bra!

Hälsningar, 
Psykolog Helena